Om man wil älska then ena/
Kan man eij then andra wäl mena;
Men glömmer ell´r hatar hans Ord.
3. Wij kunn omögligen tiena
Både Mammon och HErran wår Gudh/
Så at wij then bådom förläna
Wårt hierta och lyda theras budh.
Men then sigh til Gudh wil böija/
Han bör ther medh låta sigh nöija;
Förachta hwad werldzligit är.
4. Så sörjer eij för thetta lifwet/
Eij för thess tarwer och brist;
Ty Gudh som thet hafwer gifwit/
Wil ock försörja thet wist.
Hwij tage wij på oss all mödan?
Är lifwet eij mera än födan/
Och kroppen än klädernas skiul?
5. Seer foglar them lufften mån bära/
Som hafwa eij wett eller skiäl/
Fast the hwarken såå eller skära/
Försörjer doch Gudh them wäl.
Åren j icke bättre än slike/
Som Gudh hafwer redo giordt rike
Uthaf sin kunskap och nådh.
6. Eij kan medh sin omsorg uthrätta
En liten til wäxten och kropp/
At han någon aln kan sättia
Til längden/ och höija sigh op.
Fåfängt the sigh här ock plåga/
Som wänta all werldzlig förmåga/
Igenom sin klokhet och konst.
7. Seer liljorna hwilka uprinna
På markene när hon är grön/
The intet arbeta och spinna:
Doch är theras fägring så skiön/
At Salomon fast han war mächtig/
War eij i sin klädnat så prächtig/
Som ett af the blomstren är.
8. Om Gudh nu så gräset bekläder/
Som wäxer och wahrar så kort/
Och man under fötterna träder:
Skulle han tå glömma oss bort?
O j kleentrogne och swage/
Som stedze bekymrens och klage/
Som wiste eij Gudh eder nödh.
9. Så sörjer och fråger tå icke
Uthaf en misströstan rädd:
Hwad skole wij äta och dricka/
Hwad skole wij kläda oss medh?
Ty Hedningar som Gudh eij känna/
The plågas medh tanckarna thenna/
Och hafwa hwarken troo eller roo.
10. Wår Himmelske Fader besinner
Alt hwad som wij hafwe behof/
Men at man tijdt thet påminner
I bönen/ är ödmiukhets prof.
Ty söker nu först Gudz Rijke/
Efter hans rättferdighet siker/
Så faller alt thetta ehr til.
11. Ach! skoner tå eder för sorgen/
Som är så fåfängelig:
