1. KOmmer hijt til migh/ säger Gudz Son/
Jagh wil eder hielpa til en stoor mohn/
Som synden wil förqwäfia:
Gammal och ung/ qwinna och man
Biuder jagh thet högsta som jagh kan/
Ewinnerlig när migh lefwa.
2. Mitt ook är sött/ min börda är lätt/
Then migh följer han hafwer alt slätt/
Sielf wil jagh hielpa draga:
Olycko wil jagh afwända all/
At ingen af eder skal komma på fall;
Wil alt til thet bästa laga.
3. Hwad jagh i werlden lidit haar/
Ther jagh korsset för eder bar/
Skolen i altijd betrachta:
Then som thet täncker/ talar och giör/
Och håller sigh rätt som honom bör/
Wil jagh aldrig förachta.
4. Nu wille wäl werlden salig wara/
Räddes hon icke then stora fahra/
Som alle Christne lida.
Therföre war redo och något lid/
För Gudz Församling manliga strid/
Och hielp hans Ord uthsprida.
5. All Creatur witnesbörd bär/
Som i hafwet och på jorden är/
At man här måste lida.
Then thet nu icke giöra wil/
Hörer then onda andan til/
Then han nödgas doch bida.
6. I dagh är man gladh och må fullwäl/
I morgon är borta både wett och skäl:
Lifwet måste döden wika:
Som blomstret medh alt sitt behagh
Faller een menniskia på en dagh/
Och blifwer widh gräset lika.
7. Werlden förfäras af dödsens nödh/
Och skälfwer fast för helwetes glödh:
Täncker tå bättring giöra/
När man är siuk och intet förmå/
Kan ingen skiäl eller redo fåå/
Kan ett ord eij framföra.
8. När man eij längre lefwa må/
Wil man först annat sinne fåå/
Och Gudi sigh befalla:
Jagh fruchtar thet warder tå förseent/
Honom blijr hans upsath tå förmeent;
Gudh kan han eij rätt åkalla.
9. Enom rikom hielper ingen skatt/
En ung mans modh här faller platt;
Han måste hädan fara.
Om man än hade alt jorderijks gull/
All rum och kistor medh ägor full/
Doch wil döden ingen spara.
10. Ingen konst then lärda hielpa kan/
Han blifwer här achtad som en slät man/
