Sida:Psalm1695-3.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
798 Begrafnings-Psalmer. Begrafnings-Psalmer. 799


6. I stoor sorg är han här fallen/
Men nu är han wäl behållen;
Hafwer frögd och ingen pina/
Skal som klara Solen skina.

7. Sofwe han nu i frijd och roo:
Men wij som här i werlden boo
Skole altijd redo wara/
Wij måste ock hädan fara.

8. Christus Gudz Son som är wår tröst/
Then som oss hafwer återlöst/
Han styrcke oss för sin mildhet:
Honom ske prijs i ewighet!


401.

1. IAm mœsta quiesce querela:
Lacrymas suspendite matres:
Nullus sua pignora plangat:
Mors hæc reparatio vitæ est.

2. Quidnam sibi saxa cavata;
Quid pulchra volunt monumenta?
Res, nisi creditur illis,
Non mortua, sed data somno.

3. Nam quod requiescere corpus
Vacuum sine mente videmus,
Spatium breve restat, ut alti
Repetat collegia sensus.

4. Venient cito secula, cum jam
Socius calor ossa revisat,
Animataque sanguine vivo
Habitacula pristina gestet.

5. Quæ pigra cadavera pridem
Tumulis putrefacta jacebant,
Volucres rapientur in auras,
Animas comitata priores.

6. Sic semina sieca virescunt,
Jam mortua jamque sepulta:
Quæ reddita cespite ab imo,
Veteres meditantur aristas.

7. Sic corpora mortificata
Redeunt melioribus annis:
Nec post obitum recalescens
compago fatiscere novit.

8. Mors ipsa beatior inde est,
Quod per cruciamina leti
Via panditur ardua justis,
Et ad astra doloribus itur.

9 Nunc suscipe terra fovendum,
Gremioque hunc concipe molli:
Hominis tibi membra sequestro,
Generosa & fragmina credo.

10. Animæ fuit hæc domus olim,
Factoris ab ore creatæ:
Fervens habitavit in istis
Sapientia principe Christo.

11. Tu depositum tege corpus.
Non immemor ille requiret
Sua munera fictor & auctor,
Propriique ænigmata vultus.

12. Venient modo tempora justa,
Cum spem Deus impleat omnem;
Reddas patefacta necesse est,
Qualem tibi trado figuram.

Volu- Jii ii Hörer