824 | Om then osaliga Ewigheten. | Om thet ewiga Lifwet. | 825 |
12. Men frögda tigh mitt hierta/ hugh och sinne;
Min tunga siung så tijdt jagh får i minne/
Hwad härlighet hos Gudh hans Helgon få;
Ach! hiertans frögd/ när jagh ther täncker på.
13. Tänck huru godh Gudh är som tigh wil hielpa/
Hur listig Satan/ som tigh platt wil stielpa.
Fly synden som en orm och dödligt gifft/
Hålt tigh widh Gudh och widh hans helga Skrift.
14. Gif ju wäl acht/ at lampan intet slåcknar/
Och syndsens moln eij öfwer siälen tiocknar.
Och när tu faller/ stat strax up igen/
Och löp til Gudh som til tin bästa wän.
15. Säg: Fader frome/ milderike HErre;
Jagh weet/ ach! ach! jagh weet at jagh/ ty wärre/
Haar onåd/ dödh och helwetit förskylt/
Om tu Gudh efter brott migh döma wilt.
16. Men fast min feel the äro ganska store/
Fast syndsens tahl som sand i hafwet wore;
Så tog tin Son them alla uppå sigh.
Och hans förtienst tilägnar jagh nu migh.
III.
Om thet ewiga Lifwet.
Koral nr 410
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
1. I Himmelen/ i Himmelen/ Ther Gudh sielfwer boor/
Få wij honom beskåda I salighet fast stoor/
Ansichte mot ansichte: Ansichte etc.
När HErran Zebaoth.
2. Af thet saliga åskådande Orsakas glädie stoor
Medh frögde-sång och spelande/ Vthi Gudz ÄnglaChor/
Siungande Helig/ Siungande etc.
När HErran Zebaoth.
3. I Himmelen/ i Himmelen/ Ther är klarhet fijn/
Så at then klara Solen Hon eij så klara skijn/
Som then klarhet i Himmelen är/ Som then etc.
När HErran Zebaoth.
4. Vthaf then klarhet i Himmelen Menniskian skina skal/
Alt som then klara Solen/ Wijdt öfwer Stiernor all/
Änglomen fast mycket lijk: Änglomen etc.
För HErran Zebaoth.
5. Then klarhet som omtalat är/ Til kropp och så til siäl/
Fast oförändrad blifwer ther/ Som Gudh thet täckes wäl/
Medh een ewig odödelighet/ Medh een etc.
För HErran Zebaoth.
6. Och siälens prydning blifwer ther Frijd/ frögd/ rättferdighet/
Rätt ödmiukhet och sanning kär/ Medh all fullkomlighet/