Christtrogen menniska/ tänck vppå at tin Brudgumme är till Himla vpfaren/ nämligen tin Frälsare HErren Christus/ hwilken nu intet låter sigh widare medh lekamliga ögon see/ på thet at troon skal sigh så mycket bättre öfwa: Ty salige äro the som icke see och dock troo på honom; ther wåra ägodelar äro/ ther bör ock wårt hierta wara; wår rikedom Christus är vthi Himmelen/ therföre skola wåra hiertan vthsträckia all sin hugh och alla tanckar til thet Himmelska/ och grunda sigh på thet som ofwan til är. Bruden suckar framhärdeligen och vtan återwändo efter sin Brudgummes återkomst ifrån Himmelen; och skal icke allenast hela Christi Församling i gemeem/ vtan ock hwar och een Christtrogen siäl i synnerhet sucka och trängta efter then dagen/ på hwilken hon skal blifwa in vthi Lambsens bröllop införd. J medler tijd måste wij förlåta oss på then Helga Anda/ then HErren widh sin Himmelsfärd oss til en pant lemnat hafwer/ och skicka oss hörsamligen efter hans rådh och ingifwelse. Wij skole ock förlåta oss på HErrans lekamen och blodh/ then wij vthi Nattwarden anamme/ och tryggeligen troo/ at såsom wij äre medh thenna oförgängeliga spiis mättade blefne til wår siäls vppehälle/ så skole ock wåre kroppar på lychtone til ett oförgängeligit lijf vpståå. Thet wij nu troo/ thet skole wij ther få see medh ögonen/ wårt hopp skal tå få see thet som wij hafwe hoppatz vppå; Christus wandrar här nu hos oss arma wandringzmän/ såsom en osynlig och okänd man: Men vthi thet himmelska härberget skole wij honom igenkänna och see honom vthi ansichtet; han wille ifrån oljoberget til Himmelen vpfara/ therföre at oljan och oljoträdet äro tekn til frijd och frögd/ och genom sin dödh hafwer han förwärfwat alla förskräckte och bedröfwade samweten frijd och een ewig rolighet. Han hafwer ock ifrån oljoberget therföre billigt vpfarit/ efter som then himmelske Hährskaran är ther kommen honom til mötes/ och hafwer honom medh frögd och stort jubilerande sedan vp til Himmelens härlighet beledsagat. The höga berg giöra oss ock om the Himmelske ting för sin högd skull särdeles tanckar/ och fördenskull fast än wij medh wåra lekamliga armar eller fötter ther honom icke räckia kunna/ så skole wij doch lijkwäl tijt vpföre/ och serdeles til wår barmhertige Gudh vthsträckia en Gudelig hugh/ heliga tanckar och trängtan. Moses hafwer sammanledes vpstigit til HErran vppå berget: The H. Patriarcherne hafwa vppå berget tilbedit Gudh. Abraham vthwalde til at lefwa vthi ett bergigt land/ men Loth begaf sigh til slättmarkene; altså bör hwar och en Christtrogen menniskia/ thenne werldenes slättmark förlåta och till the Himmelska berg och högar medh en helig och gudelig efterträngtan fortlända; och tå skal hon märcka/ at Gudh rörer henne vthi andanom genom sitt inwärtes taal: Tå kan hon vthi sine böner bedia i andanom och sanningene; tå kan hon ock medh Abraham vndflyy then wiga eld/ hwilken hela werldens syndiga plan och slättmark beredd är. Bethanien bemärker en nedrig/ vndertryckt och eländig stadh/ genom hwilken wij til Himmelriket wandra
skole/ efterföljandes wår HErra Christum/ hwilken genom mycken bedröfwelse och sielfwa korssens dödh til sin härlighet vpgick; här til dagz syntes Himmelen wara tilsluten/ och Paradiset blef medh ett bart huggande swerd bewarat och bewakat/ men nu warder Himmelens dör genom segerwinnaren Christum vplåten/ på thet at han skulle wisa oss wägen til thet Himmelska fäderneslandet/ tädan wij för syndernas skull fallne och vthgågne woro. Lärjungarne stälte sigh sedan til at see vp i Himmelen efter Christum/ hwilkas exempel wij skole efterfölja/ och ifrån thet jordiska altijd vplyffta wår hogh/ hierta och sinne/ til at påtänckia och betrachta thet Himmelska som ofwan til är. O HErre JEsu! huru hafwer tin dödh och titt lidande tagit en härlig och salig ända? huru är thenna haftiga förändring blifwin lyckosam och segerfull? Huru härlig och majestätelig ästu nu här på olioberget/ emot thet tu war vsel och eländig på galgeberget? Ther war tu ensam/ men här hafwer tu ett medfölje at många tusende Änglar: Ther måste tu vpstiga på korsset/ här vpgår tu vthi en molnsky in vthi Himmelens högd; ther blef tu ibland röfware korsfäst/ här triumpherar tu medh många Chorer och Legioner Änglar: ther blef tu dömd til döden/ och sedan medh spikar widh korsset fastslagen/ här ästu frij och the fördömdas Frälsare: Ther måste tu lida och döö/ men nu lefwer tu och förer en ewig seger: Christus är wårt hufwud och wij äre hans lemmar; therföre frögda tigh tu trogne siäl i thy at titt hufwud är vphögdt wordet. Then heder och ähra som hufwudet wederfares/ then länder jämwäl til alla lemmar. Ther wårt kött regerar/ ther skole ock wij regera: Ther som wårt blodh dominerar/ ther skole wij tryggeligen förmoda oss framdeles få lefwa vthi härlighet/ fast än wåra synder wela oss thet förmena/ emedan then förwantskap som wij hafwe medh Gudh vthi Christi Mandom oss ingalunda förskiuter/ ty ther hufwudet är/ ther måste ock the andre kroppsens lemmar wara medh. Nu är hufwudet vthi Himmelen ingångit/ therföre kunna the andre lemmar äfwen så ock medh goda skiäl giöra sigh om thet Himmelska härberget een säker förhoppning. Och såsom Christus är hijt nederfaren menniskian til at återlösa/ altså är han igen vpfaren/ til at besittia then härlighet som hans dyra förtienst förskyllt hafwer. För wår skull är han född/ för oss hafwer han lidit; therföre är han också för wår salighet skull vpfaren. Christi lidande werkar i oss kärleken: Christi vpståndelse förökar wår troo: Christi vpfarelse til Himmelen stärcker och förkofrar wårt hopp/ och oss tillhörer wår Brudgumme efterfölja/ icke allenast medh een Gudelig åstundan/ längtan och efterträngtande/ vtan ock vthi goda gierningar och medh en gudfruchtig wandel och lefwerne här i werldene; ty vthi then Himmelske staden skal intet besmittat eller oreent inkomma/ hwilket the vthur thet himmelska Jerusalem emot HErren nedkommande Änglar tydeligen gifwa tilkänna/ ther medh at the woro klädde vthi hwita kläder/ hwilka betyda reenhet och oskyldighet. Märck och lär ock thet/ at högfärd är långt ifrån Christo/ och medh honom/ som är ödmiukhetens HErre/ intet vpfar. Argheten kastar han ock ifrån sigh/ ty han är all godhetz vhrsprung; twedrächt och oenighet
