dena vndergifwen är. Alttherföre bör man ihogkomma både Gudz alfwarliga befalning/ at man skal sökia HErran medan man kan finna honom/ och åkalla honom medan han när är: Ja/ at then ogudachtige skal öfwergifwa sin wägh och syndaren sina tanckar och omwända sigh til HErran: Jämwäl och Gudz nådiga löfte/ at om wij omwände oss til honom/ så skole wij lefwa/ och om wij bekänne wåra synder/ så är han trofast och rättwijs/ at han förlåter oss wåra synder/ och renar oss af alla orättferdighet.
Så är tå nödwändigit at betrachta: Först/ hurudana een rättsinnig bättring bör wara/ ty then samma består ingalunda vthi blotta orden och bekännelsen/ at man medh munnen säger sigh wara bootfärdig/ och beklagar sigh hafwa illa lefwat; icke heller vthi vthwärtes skeen och åthäfwor/ at man twingar sin kropp eller hänger sitt hufwud/ suckar/ gråter eller ställer sigh bedröfwad: Vtan i hiertans innerliga förandring och sinnetz förnyelse. Ty om wij icke omwände oss at alt hierta och af allo siäl/ så wil Gudh icke höra wår böön. Sedan bör en Christen betänckia hwad til sådan hiertans omvändelse och oskrymtad bättring fordras/ nämligen.
1. En innerlig ijder och ånger öfwer synden/ så at menniskian förskräckes för Guds wrede och thena ewiga fördömelsen/ hwilken hon medh sina othaliga synder seer sigh förtient hafwa/ säijandes med Job: När jagh syndar/ så märcker ty thet straxt/ och låter mina missgierning icke wara ostraffad. Hafwer jagh syndat/ hwad skal jagh giöra tigh/ o tu menniskiors giömare? Och medh Dawid: Min been äro förskräckte och min siäl är swårliga förskräckt. Sådan sorg och ånger/ fasa och förskräckelse vthi siäl och samwete vpwäcker Gudz Hel. Lagh och Budord/ när wij ther efter ransake wårt lefwerne: ty han lärer oss känna wåra synders swårhet och margfallighet/ medh hwilka wij hafwe förtörnat then barmhertiga Gudh/ och förargat wår nästa: såsom och wisar oss wår stora oförmögenhet/ at wij ingen ting hafwe af oss sielfwa/ hwar medh wij Gudz wrede blidka och försona kunne. Ty såsom Gudh vpfyller theras siälar medh goda ting/ hwilka hungra och törsta efter hans rättferdighet; så låter han the rika toma blifwa/ thet är/ them som på sina gierningar förtrösta. När wij så känne wåra synder/ skole wij ödmiuka oss inför then alzmächtiga och rättferdiga Gudh/ och betänckia at man måste förskräckias för honom/ och fruchta för hans stora macht/ ty hans wrede och hotande öfwer synden är odrägelig; och Gudh wil eij boo när andra/ än them som en förkrossad och ödmiuk anda hafwa/ och fruchta för hans Ord: eij heller wederqweckia och hela/ vtan them som hafwa förkrossade hiertan. När menniskian känner således sigh wara arm/ eländig och tröstlös/ ja/ tycker sigh wara alraowärdigast/ tå håller Gudh henne skickeligast och wärdigast til at vndfåå sina nåde: ty hafwer han ock låfwat/ at han ett bedröfwat och förkrossat hierta icke wil förachta/ vtan thet är ett offer som HErran behagar. Ja/ efter then weet sigh behöfwa Läkiare/ som känner sigh
siuk och kraftlös/ så låfwar Gudh/ at han wil wara barmhertig/ allenast at wij känne wåra missgierning/ och at wij emot honom syndat hafwe. Vthi een sådan ödmiukhet skole wij bekänna wåra synder för Gudi: ty then sin missgierning nekar/ honom warder icke wäl gångandes: men then henne bekänner och öfwergifwer/ han skal fåå barmhertighet.
Doch är intet nogh at wij bekänne wåra synder/ vtan wij måste ock hafwa een styggelse och leda ther wid: Ty Gudh wil at wij så skole tänckia på alt wårt wäsende och all wår handel/ ther vthinnan wij orenade äre/ at wij hafwe ett misshagh til all wår ondsko/ som wij bedrifwit hafwe. Men thetta rätteligen giöra kunne wij ingalunda af os sielfwa/ eller wåra egna naturliga kraffter: ty wårt förstånd är igenom arfsynden så förblindat/ at wij eij kunne see och skönja syndens swårhet och stygghet/ vtan wij måste medh bönen sökia thens Helge Andes bistånd och säija: Vthransaka migh Gudh och så weta mitt hierta [et]c. på thet wij måge weta/ at alla wåra hemliga brister/ så wäl the små som the större: at alla wåra missgierningar förtiena icke allenast timeligit/ vtan ock ewigt straff/ och wij af alt sådant bewekas til at hafwa then sorg som är efter Gudz sinne/ hwilken åstadkommer bättring til salighet.
Sådan sorg wil then Helge Ande i oss vpwäckia/ så offta han genom Ordet påminner oss om Gudz stränga wrede öfwer synden/ hwilken är en förtärande eld/ och bränner in til nedersta helwetit: Jämwäl ock/ när han påminner oss om JEsu Christi bittra lidande för wåra synders skull/ hwilket ho som rätt och alfwarligen betrachtar/ kan intet annat än sörja och säija: Ach wee! at jagh så syndat hafwer. Yttermera/ när han påminner oss om Gudz rättferdiga och yttersta doom/ tå alla wåra tanckar/ ord och gierningar skola warda uppenbara/ och hwar och en fåå efter som han handlat hafwer. Men at menniskian icke skal af förmycken sorg försagd och öfwergifwen warda/ och Satan icke få tilfälle/ at förföra henne til misströstan och förtwiflan/ bör hon weta/ at
2. Fordras til een rättsinnig omwändelse/ een sann och lefwande troo på JEsum Christum. Och altså måste en Christen weta; först/ rätteligen uthaf Evangelio lära känna sin Återlösare til hans person/ ämbete och wälgierningar/ så at han weet på hwem han troor: Ty ingen kan hafwa deel i thet ewiga lifwet/ vtan then som känner then sanna Guden/ och then han sändt hafwer Sonen JEsum Christum. Sedan bör honom taga förnufftet fånget vnder trones lydno; gifwa Gudi ähran; bifalla thet hans helga Ord säger/ och troo förwist/ at han giöra kan hwad han vthlåfwat hafwer: Ther jemte sättia een fullkomlig hiertans lijt och förtröstning på Frälsaren JEsum Christum/ och medh trona tilägna sigh hans förtienst och rättferdighet: Ty thet hielper oss intet/ at troo/ thet han är försoningen för hela werldenes synder/ och at Gudh
