3. En stark ej tröste på sin makt,
Och på sin visdom ej en vis!
Hvad är dock lycka, fröjd och prakt
Och jordagods och menskopris?
Fåfänglighet! Förgänglighet!
4. När samma jord man famna ser
En dagakarls och Konungs ben,
Hvad säger mindre eller mer
En mullhög eller marmorsten?
Fåfänglighet Förgänglighet!
5. Si! den hvars verld är honom trång,
Och den, som sätter kött till arm,
De finna begge rum en gång
Wid samma moders kalla barm Få-
Fåfänglighet! Förgänglighet!
6. Si! den som nyss på maktens höjd
Af böjda skaror dyrkan fått,
För dödsens makt sjelf nederböjd,
Bevittnar stum all verldens lott:
Fåfänglighet! Förgänglighet!
7. O menskor! menskor! frukter Gud,
Som ensam evig spira bår!
Hans löften blifva och hans bud;
Allt annat under solen är
Fåfänglighet! Förgänglighet!
12) Årets tider och jordens fruktbarhet.
Wåren.
392. Den blida vår är inne;
Och nytt blir jordens hopp.
Ny Fröjd får hvarje sinne,
Nytt lif får hvarje knopp.
Hur lifligt solen strålar.
Hur majestätiskt mild
För dödliga hon målar
Odödlighetens bild!
2. Förskönad står naturen
Uti sin högtidsdrägt.
Hvad ljuflig vällukt, buren
På hvarje vindens flägt!
Hvad prakt, hvad rikedomar
Som skifta tusenfaldt!
Allt lefver, doftar, blommar:
För dig, O menska! allt.
5. I luft, i lunder höras
Mång tusen fröjdeljud,
Skall ej vår tunga röras
Och lofva Herran Gud?
Skall ej vår frälsta anda,
Ur jordens sorger höjd,
Sin känslas offer blanda
Med all naturens fröjd?
4. Men må de glada sånger
Af rena hjertan gå,
Dem brottets agg och ånger
Besmitta aldrig må.
Må kölden i vårt sinne,
Lik vinterkylan, fly,
Och kärleken derinne,
Lik vårens morgon, gry.
5.Snart våren år förliden:
Men, Jesu! när oss blif.
Med oskulden och friden
Du oss din Anda gif;
Att hjertats stormar tystna
Och själen uti ro
