Och sedan trygge möta
Hvad helst du förelagt.
5. Hvad helst du ger och tager,
Är du dem trognom blid,
Och dem ej undandrager
Din hand i nödens tid.
O Gud! ditt namn vi prisa
Och trösta på din nåd.
När nöden gjort oss visa,
Så kommer hjelp och råd
I långvarig torka.
6_D21 memkors
9 Fader. him-
lars Gud, För lñilkens
minsla ord och bud De
hårda be gen smälta bon
Ocirsjel va hafvet blif
var torrt! -
2. Du han. o Herre!
låttelig Befalla skyn att
I .
0 pna 313; Du kan, o
erre! när du vill., Din
himmel åter sluta till.
5. Du, Herre! märker
mer än vi , Du, ser hvad
nöd vi åre i: r sygud
har det dock v'a'l ior-
tient, Att du din kärlek
.fi-ån oss våndt, A
4. Det goda, af din
hand vi fått, Du sex-hur
det har Ijenat blott Till
oss 'din nåd.
5. Kring grörlan, som
förlorkad står. Ditt folk,
0 Gud' bedrönadz går!
Och tånkernu med skräck
och qval Påçina svåra
a'ynders A tall ,
6-. O Gud !' med ån-
ger, bön och bot Wi
Ödmjukt falleåtill din Fot.
Se till vår iemmer, brist
och ned, OCLI gif 055 än
ett dagligt brod.
7. Wi åre barn , som
hcdie dig I Jesu namn
så hjerlelig. Ditt hjerta
G 0 .c
rores, (ro v1 Vlsst, Så
u'dt 'vi nåmue Jesum
Christ. -
8. Kröu året, Herre!
med allt godi ?Gif :lagg
01h must i ymnigt mått.
Ack! vederqw-ck den us-
la sz'ul , Och sorgsna hjer-
tan återiglåd. '
-9. Wi Ryan då ditt
_fadersris Och säga evigt
Iof och pris. Gif, Her-
re! hvad vi bedie om,
Och med ett nådigt bi-e
stånd kom.
(H. Spegel)
Tackságelse efter råga.
Sin suck natu-
3 970 ren skick ar
Till digV 0 Gud'! från
brända fält. AF solens
, hela blickar Förtåid. sitt
missbruk och till ofvervmufmd Mamman Kallt.
dåd; Ty midnndrar dulhiorden svalka
.Ei
hämtar
Wid_ tråxlérs höljda s'am,
Och _v'illebråtle't flämtar
Sin nod ur skngaau fram:
Då du› från himlens sk var
- › Ost
