I ljufligt och lycksaligt kall.
Till den frommes hägn de ila,
De lägra sig omkring hans hvila,
Hans fötter akta de från fall.
Och, när från syndens stig
En själ omvänder sig
Och benådas,
Då sjunga de:
Förbarmare!
Dig pris och tack och ära ske!
4. Gud! med dina englahärar
Skall den, som dig af hjertat ärar,
Få evigt glädja sig en gång.
Buren uppå deras händer,
Skall han med dem i fridens länder
Uppstämma segrens jubelsång.
Den här ostraffligt går,
I deras tysta spår,
Genom verlden,
Skall ren och skär
Och salig der,
Med dem, dig skåda som du är.
5. Menska! vill du se Guds rike,
Sök här att blifva änglars like,
Oskyldig, tuktig glad och from.
Menska! du för Gud skall svara,
När, åtföljd af sin änglaskara,
Han skall med verlden hålla dom.
Så kämpa, vaka, bed
Och dig hvar stund bered:
Att din tunga,
I paradis,
På englavis
Må evigt sjunga Herrans pris!
35.
Gud låter sina trogna här
Allt godt af nåd erfara,
Och budskap af hans kärlek är
Mång tusen englars skara;
Ty sjunge vi med godt behag:
Guds englar från vår barndomsdag,
Oss följa och bevara.
2. De lägra sig kring hvar och en,
Som fruktar Herran gerna,
Och deras hjelp är icke sen
Mot dem, som ondt oss ärna;
Ty sjunge vi med godt behag:
Guds englar, från vår ungdomsdag,
För våld och list oss värna.
3. På vägen de oss föra så,
Att vi vår fot ej stöta,
Men trygge och förnöjde gå,
Fast nöd och sorger möta;
Ty sjunge vi med godt behag:
Guds englar oss, till åldrens dag,
På hulda armar sköta.
4. Med vänlig hand, fast icke sedd,
De grafvens skräck förjaga,
Och hålla tröstens kalk beredd,
När ångsten gör oss svaga;
Ty sjunge vi med godt behag
Guds englar oss i dödsens dag
Till himmelen ledsaga.
5. O Herre Gud! var mild och god,
När vi med döden stride.
Din Ande gifve kraft och mod,
Att vi i frid aflide;
Så skole vi med godt behag
Dig sjunga på den stora dag,
