Hoppa till innehållet

Sida:Psalmboken (1819).djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
31
Meniskan.

Som vi med fröjd förbide.

(J. Svedberg.)

36.

Gud vare tack och ära
För helga englars vakt,
Som han mig täcks beskära
Emot all ondskans makt!
Han bjuder; och de fara,
Som vädren, på hans bud,
Att hägna och försvara
Den rättsligt fruktar Gud.

2. De goda andar rödja
Den väg jag vandra skall;
De starke hjeltar stödja
Min gång i mödans kall;
De helga härar skydda
Min ande och min kropp,
Och kring min stilla hydda
De slå sitt läger opp.

3. Hos mig besök de göra,
som förr hos Israël;
De mig ur faran föra,
Som fordom Daniel;
De leda mig vid handen,
Som Loth ur eld och glöd,
Som Petrum utur banden,
Som Paulum utur nöd.

4. Och när på jorden händer,
Att någon syndaträl
Sig ångrar och omvänder
Och tänker på sin själ,
Då hörs i himlens rike
Guds englars fröjdeljud:
"Wi hafve fått en like;
Högtlofvad vare Gud!"

5. Gud, låt mig äfven söka
Att dem bereda fröjd,
Och deras tal föröka
En gång i himlens höjd.
När de på händren vilja
Mig bära hem till dig,
Gud! låt ej synden skilja
De heliga från mig.

6. När lifvet skall upphöra,
Gif mig en sömn så söt.
Låt dina englar föra
Min själ uti ditt sköt.
När du till doms vill komma,
Låt, Fader, nåderik!
Mig då, med alla fromma,
Bli dina englar lik.

(J. Svedberg.)
2] Menniskan. Kropps- och Själsegenskaper, förnuft, fri vilja, samvete, värde och ändamål.

37.

Af dig, o Gud! jag kallad är
Till dagens ljus och lifvet,
Och allt, som mig förnöjer här,
Är af din nåd mig gifvet.
Jag är ett ringa stoft för dig,
Dock hafver du bevist på mig
Din höga allmakts under.

2. Åt mig du en förnuftig själ,
Din egen bild, beskärde,
Som sträfvar till ett högre väl
Och får sitt rätta värde
Af vishet, dygd och samvetsfrid,