2. Ditt stora verk fullbordadt är.
Guds nåd och stränghet se vi här.
En helig Gud, för menskors brott,
Har offer kräft och offer fått.
En nådig Gud, en himmelsk Far
Till sina barn oss återtar.
3. Men ack! hur svage äre vi,
Om, Herre, du ej står oss bi!
Ack, Jesu, huru snart och lätt
Förspille vi vår barnarätt,
Om du, som oss förvärfvat den,
Ej styrker sjelf de svaga än!
4. Så styrk oss, hjelp oss, var oss när
I faror, sorger och besvär!
I frestelsen gif heligt mod,
I striden kraft utaf ditt blod!
Gif tröst af din försoningsdöd
I lifvets och i dödsens nöd!
94.
Guds rena Lamb! oskyldig
På korset för oss slagtad,
Alltid befunnen tålig,
Ehur du var föraktad!
Wår synd du hafver dragit
Och dödsens makt nedslagit.
Gif oss din frid, o Jesu!
95.
Wi följt i dag med heta tårar
Till korset våra själars Wän:
Ehuru djupt hans åsyn sårar,
Förblifvom der; han andas än.
Än under ångest, svett och möda
Skall han oss hugna med sin röst.
Må ljudet in i själen flöda
Och orden ristas i vårt bröst!
2. Hvad våld! o Jesu! kan dig röra?
Förlåt dem, Fader, säger du,
De veta icke hvad de göra:
Fäll samma bön för mig ännu.
Må jag min svåra synd begråta
Och, såsom du förlåter mig,
Min ovän utan flärd förlåta
Och i mitt hjerta likna dig.
3.
Du tröstar dina sorgsna vänner
Och anförtror dem åt hvarann;
Du deras nöd och brister känner:
Men hvem ditt ställe fylla kan?
Du till Johannes modren visar
Och säger: Qvinna! se din son.
O gif, att jag mig ock bevisar
Om hvar bedröfvad lika mon!
4. Den nåd, som röfvarn får erfara
Utaf din röst: I dag med mig
Skall du i paradiset vara,
Ack, låt den äfven sträcka sig
Till mig, när snart min lefnad ändas,
