Som ett menlöst offerlamm;
Han ur griften,
Efter skriften,
Nu i ära träder fram.
2. Han fullgjorde
Hvad vi borde
Och blef vår rättfärdighet.
Han afvände
Wårt elände
För båd’ tid och evighet.
Han förvärfde,
Att vi ärfde
Ljus och frid och salighet.
3. Wi förlossas.
Ormen krossas;
Afgrundens och dödsens makt
Nu är bunden:
Från den stunden
Allt är Sonen underlagdt.
Nu är heladt;
Hvad vi felat,
Och Guds nåd i ljuset bragt.
4. Gamla, unga
Må lofsjunga
Fadrens makt och härlighet
Och hembära
Sonen ära
För så stor barmhertighet.
Prisa Anden,
Som vid handen
Förer oss till salighet!
(Aquinus. Ollon.)
107.
Sig fröjde nu hvar Christen man,
Att Jesus Christus seger vann.
Hans Gudom nu är uppenbar
Liksom en morgonstjerna klar.
2. Det var så skrifvet i Guds lag:
Han uppstå skall på tredje dag,
Se'n han, med sin försoningsdöd
Oss frälsat har från dödsens nöd.
3. Fast grafven blef förvarad så,
Att han derur ej skulle gå.
Dock halp ej makt, ej heller vård,
Han gick igenom stenen hård.
4. Nu helvetet är nederlagdt,
Och döden hafver ingen makt.
Halleluja! uppstånden visst
Är, efter löftet, Jesus Christ.
5. Dess tackom vi dig, Jesu kär,
Som ur din graf uppstånden är!
Låt oss ock vara värdige
Med dig uppstå rättfärdige.
(Laur. Petri)
108.
Han lefver, o min ande, känn
Din Herre och din Gud igen!
Han lemnat har sitt hvilorum,
Och rösten höres, som var stum,
Och handen räckes, som var kall:
Han lefver, och du lefva skall!
2. Så hör hans röst och tag hans hand,
Du främling från ett bättre land,
Som pröfvas här en liten tid!
Lyft upp ditt hufvud, känn med frid,
Att pröfvotiden snart är all:
Han lefver, och du lefva skall!
3. Och du, som är i synden död,
Wak upp, statt upp, som Herren böd.
Botfärdig kom och trogen blif,
Så hafver du i honom lif
