Förutan död och syndafall:
Han lefver, och du lefva skall!
4.Hans ledning följ: och jemn och ljus
Blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
Fullborda här ditt vandringslopp,
Och sedan i hans armar fall:
Han lefver, och du lefva skall!
5. Han framstår i sin härlighet,
Och öfver tid och evighet
Går upp rättfärdighetens sol.
Han lefver! Himlen är hans stol,
Och jorden är hans fotapall:
Han lefver, och du lefva skall!
6. Och verldar skola hafva slut!
Och stjernor skola slockna ut,
Och himlar störta med vår jord;
Men dig, som tröstat på hans ord,
Ej når förgänglighetens svall:
Han lefver, och du lefva skall!
109.
Låt oss fröjdas, gladligt sjunga,
Låt oss nu med själ och tunga
Prisa Gud på denna dag
För vår oväns nederlag!
Låt oss lova Herran, Herran!
Låt oss fröjdas när och fjerran!
2. Mäktigt från i dag regerar
Och i ära triumferar
Hjelten vår Immanuel.
Försten öfver Israel.
Månde fri ur dödsens vånda,
Segerfull i dag uppstånda.
3. Han, som gick för oss att strida
Och den grymma döden lida,
Hafver så på segerns fält,
Oss vår arvsrätt återställt.
Han, som led förakt och häddes.
Så med segerprakt bekläddes.
4. Ett förgift nu månde vara
Så för död som afgrundsskara
Lejonet af Juda stam,
Som i dag har stigit fram,
Oss ur mörksens käftar tagit,
Mörksens verk ock nederslagit.
5. Satan! hvar är nu ditt välde?
Jesus Christus det nedfällde.
Hvar är nu din udd, o död?
Helvete! hvar är din glöd?
Dödsens fasa är försvunnen,
Mörksens makt är öfvervunnen.
6. Christus döden har fördrivet;
Oförgängligheten, lifvet
Hafver han i ljuset fört
Och all syndens våld förstört.
Samvetsqval och afgrundslåga
Skall de trogna aldrig plåga.
7. Jesu! dig ske tack och heder.
Att du slog vår ovän neder
Och förstörde med din död
Hvad oss gjorde qval och nöd.
För din kamp, o Jesu käre!
