Dig nu hela verlden äre.
8. Gif, o Jesu! mig din nåde,
Fräls mig från en evig våde.
Gif mig kraft, att här uppstå
Af min synd, på det jag må
Dig i himlen evigt lofva,
Evigt glädjas af din gåfva!
(Homburg. P. Brask.)
110.
Låt oss nu Jesum prisa,
Som är vår högsta tröst!
Låt oss vår fröjd bevisa
Med hjerta och med röst!
Ty han är nu uppstånden
Ur grafvens djup, och vånden
Är nu i seger vänd.
2. Det lejon har nu vunnit,
Som är af Juda stam,
Det dyra blod har runnit,
Och offradt är Guds lam.
Af det är döden dräpen,
Och afgrunds makt gjord häpen
Och arma verlden frälst.
3. Den Simson, som var fången,
Har sjelf förlossat sig,
Och för oss öppnat gången
På salighetens stig.
Nu är all dödsens plåga,
Nu är all afgrundslåga
Af Jesu makt förstörd.
4. Den Jonas, som man kastat
I hafvet, stiger opp.
Ur grafven Jesus hastat
Sin frälsta verld till hopp.
Nu vredens storm är stillad,
Wår återlösning gillad!
Förvärfvat ett nytt lif.
5. Si! ormen hade stuckit
Wår Jesum i hans häl;
Och Jesus hade druckit
Ur bäcken, att hans själ
Af ångst och natt omhöljdes,
Hans gudoms klarhet döljdes
I hans förnedringstid.
6. Den fienden, som hade
Mot Jesum ställt sin makt,
Wår Jesus nederlade,
Som sjelf förut han sagt.
Han satans våld förstörde,
Det som ett rof, bortförde,
Förqväfde afgrunds makt.
7. Nu är den stora dagen,
Som Herren sjelf har gjort:
Wår fiende är slagen,
Och Christi rike stort.
Låt oss med fröjdfull tunga
Om sådan seger sjunga
Och prisa Herran Gud.
8. Nu kan en Christen fråga:
Hvar är din udd, o död?
Och frälsning hoppas våga
Ifrån en evig nöd.
Guds namn städs vare lofvat,
Att han oss så begåfvat
Med segerns rika frukt.
9. Wår själ har han uttagit
Från död, från fall vår fot.
Och sorgens tår aftvagit
Och hämmat lagens hot.
För Gud vi vilje vandra,
