en sång i stämmor blifwa en sång med andagt? Måste icke tre fjerdedelar af de sjungande alltid förbli trälar för den återstående fjerdedelen, och tjena, icke anden och sig sjelfwa, utan blott det sinliga wälljudet? Jag ansåg, på denna grund, all sång i stämmor Gudstjensten owärdig, och såsom något af heligheten förbudet, utom med wilkor af den högre contrapuncten, som i hwarje stämma kunde inlägga werklig melodie.
Det är onekligt, att en sådan sång wore så wäl den wackraste, som mäktigaste, för andagten fruktbarast och Gudstjensten wärdigast. Erfarenheten har likwäl upplyst mig, att fyrstämmig sång i wanlig harmonie är med andagten förenlig och högt befordrar den, endast med wilkor, att de sjungande öfwat sina stämmor till den grad af färdighet, att sången af dem faller sig lika naturlig, som den af melodien. Efter någon, icke mödosam öfning sjunger jag lika gerna hwilken som helst af understämmorna, som melodien, å de psalmer, som jag högst älskar, och de förre med en egen art af uppbyggelse, hwilken förekommer sinnet såsom en aning om accordernas symboliska innehåll och betydelse. För anden äro tonerna af alla stämmor lika tjenliga werktyg, endast med wilkor af fromhet å wår sida. Till dess de psalmer, med hwilka det utan för mycket twång kunde låta sig göra, eller nya blifwit i den ofwannämnde högre stilen utarbetade, må wi derföre, såsom mig synes, sjunga wåra psalmer i den harmonie, hwaruti wi redan äge dem! Den inre arten af en sådan sång skall snart röja sig i rörda hjertan och tårfulla ögon. Om ock någon sinlig tjusning hos den enfaldige, som icke känner konstens enkia och naturliga grund, skulle åtfölja sången i stämmor, när satsen icke är på tjusning anlagd, så skadar detta intet. Der saken är god, gör tjusning för och af densamma intet ondt. Trons höga föremål begär wisserligen och förmår i allt och för allt sanning och öfwertygelse; men dess rika och wälgörande ande förmenar ingalunda det trötta menniskodjuret, mer än öket och åsnan en förtjent och menlös hwila på Sabbatsdagen.
Wid utsigten till ett sådant skick och sådan ordning, hwilken, om den finge intaga den allmänna wiljan, icke kunde undgå att djupt träffa hjertat och beweka till from-
