104
jag, kommer hans allt i allom, Olivier Dain[1] för att kungöra oss hans majestäts vilja.»
Vid det han talade, inträdde från de inre rummen en märkvärdig personlighet, som då delade Ludvigs ynnest med sjelfva kardinalen, men utan att i sitt sätt visa något af den grötmyndighet, som utmärkte den kyrkliga dignitärens pösande värdighet. Tvärtom var han en liten blek, mager man, hvars svarta sidenjacka och byxor, utan öfverrock, mantel eller lifrock, utgjorde en drägt, som var föga egnad att på något fördelaktigt sätt framställa en högst vanlig personlighet. Han bar ett silfver-handfat i handen, och en öfver armen kastad handduk angaf hans låga befattning. Hans ansigte var slugt och lifligt, ehuru han sökte bannlysa ett dylikt uttryck från sina
- ↑ Oliviers namn eller öknamn var le Diable, hvilket skänktes honom af det allmänna hatet, i stället för Le Dain, eller Le Daim. Han var ursprungligen konungens barberare, men blef sedan en favoritrådgifvare.
