Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

110

att vi ej voro i tillfälle att emottaga honom i dag — och att det i morgon var St. Martins fest, hvilken vi, med Guds bistånd, ej vilja störa med några jordiska tankar, — och att vi dagen derpå ämnade oss till Amboise — men att vi ej skulle underlåta att efter vår återkomst gifva honom audiens, så snart våra trägna göromål tilläto det?»

»Jag sade allt detta», svarade Dunois, »men likväl, sire, så —»

»Pasques-dieu, man! Hvad är det som så fastnar dig i halsen?» utropade konungen. »Den der burgundarns ordalag måtte ha varit härdsmälta.»

»Hade ej min pligt, ers nåds befallning och hans egenskap af ambassadör hållit mig tillbaka, skulle han sjelf fått försöka att smälta dem», sade Dunois; »ty, vid vår fru af Orleans, hade jag ej bättre lust att låta honom äta upp sina egna ord, än att framföra dem till ers majestät.»

»Vid mitt lif, Dunois, är det ej besynnerligt att du, som är en af de häftigaste menniskor i verlden, skulle ha så liten sympati med samma svaghet hos vår framfusige och hetlefrade kusin af Burgund. Hvad mig beträffar, man, så bryr jag mig inte mera om hans högtrafvande budskickningar, än tornen i detta slott oroas af nordost-vindens hvinande, hvilken kommer från Flandern, liksom den här storskräflande ambassadören.»

»Så vet då, Sire», sade Dunois, »att grefve de Crèvecœur med sin svit af under-härolder och trumpetare väntar här utanför och säger, att som ers majestät vägrar honom den audiens, hans herre anbefalt honom att begära, 1ioch för saker af den högsta vigt, så vill han qvarstanna der intill midnattstund och tilltala ers majestät, när helst ni, vare sig för någon angelägenhet, kroppsrörelse eller andaktsöfning, behagar utgå från ert slott, och att ingenting mindre än öppet våld skall kunna förmå honom att afstå från detta sitt beslut.»

»Han är en narr», sade konungen kallt. »Anser den hetlefrade hennegavuaren det då för någon så svår botgöring för en man med förstånd, att i tjugufyra timmar förblifva instängd inom murarna af sitt slott, då han har ett rikes angelägenheter att sysselsätta sig med? Dessa