Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XIII

bordet, läppja å nyo på de kostliga viner, hvilka snabt göra sin rund omkring bordet och tänka på den oegennyttiga välvilja, som, ehuru med förminskade tillgångar, likväl gör ett så gästfritt bruk af det som återstår; eller, hvad som är ännu mera smickrande, beundra en rikedom, som, oaktadt dylika förluster, lik den frikostige Abulcasems outtömliga skatt, fortfarande oförminskad kan stå ut med så starka påkänningar.

Denna klagomani har likväl sina gränser, likasom den utnötta litanian om deras krämpor, som är ett så angenämt taleämne för alla sjuklingar, så länge de endast lida af kroniska åkommor. Men jag har aldrig hört någon med verkligen aftagande kredit tala om minskade tillgångar, och min lika menniskoälskande som skicklige läkare försäkrar mig, att det är ganska sällsynt att få höra dem som äro angripna af en riktig skarp feber eller någon dylik svår sjukdom, som

Med dödlig kris bebådar, att
Han höljes snart af grafvens natt,

göra sina plågor till föremål för underhållande samtal.

Efter att hafva tagit alla dessa omständigheter i nogsamt öfvervägande, kan jag ej längre dölja för mina läsare, att jag hvarken är nog populär eller nog fattig, att ej äfven hafva min andel i det betryck, som för närvarande tynger på de förenade rikenas kapitalister och jordegare. Sådana författare, som lefva på lam-kottlett, må gerna glädja sig åt, att priset på fårkött fallit till tjugofem öre marken, och, om de hafva barn, lyckönska sig öfver, att ett fyra markers bröd ej kostar mera än femtio öre; men vi, som tillhöra en klass, som ruineras af fred och öfverflöd — som hafva jord och boskap och sälja hvad dessa fattiga skåpråttor måste köpa — vi drifvas till förtviflan genom just samma orsaker, som skulle komma hela Grubstreet[1] att illuminera sina vindskupor, om annars Grubstreet har några ljusstumpar till öfverlopps. Jag åberopar mig derför med stolthet på min rättighet att få dela de olyckor, som endast drabba de rika, och underskrifver mig med Dogberry »en vederhäftig karl, men likväl »en karl som gjort sina förluster».

  1. En gata, der fattiga literatörer merändels välja sin bostad.