Men under det gästerna, efterkommande konungens uppmaning, höllo på att sätta sig vid bordet, slungade han en skarp blick på dem och riktade strax derpå ögonen åt den punkt, der Quentin stod. Detta var ögonblickets verk; men blicken förrådde så mycket misstroende och hat till gästerna och en så bestämd uppmaning till Durward att vara beredd på ögonblicklig handling, att han omöjligen kunde betvifla, att ju Ludvigs känslor voro oförändrade och hans farhogor oförminskade. Han förvånades derför mer än någonsin öfver den djupa slöja, hvarunder denne monark förstod att dölja sitt misstänksamma sinnelag.
Liksom fullkomligt glömsk af det språk, Crèvecœur fört emot honom inför hela hans hof, samtalade konungen med honom om gamla tider, om händelser, som timat under hans landsflykt i Burgund, och frågade efter alla de ädlingar, med hvilka han då umgåtts, som om denna tidpunkt varit den lyckligaste i hela hans lif och som om han hyste de välvilligaste tänkesätt för alla dem, hvilka bidragit att förljufva hans landsflykt.
»Om det varit en annan nations sändebud», sade han, »skulle jag väl emottagit honom med något mera ståt, men för en gammal vän, som ofta delade mitt bord på slottet Genappes[1], önskade jag visa mig, hvad jag helst är, gamla Ludvig af Valois, lika tarflig och rättfram, som trots någon af hans parisiska kälkborgare. För er skull, herr grefve, har jag likväl tillsagt mitt folk att gifva oss något bättre kost än vanligt, ty jag känner ert burgundiska ordspråk ’Micux vault bon repas que bel habit’. Hvad vårt vin beträffar, så vet ni väl, att det af gammalt varit föremål för en täflings-strid mellan Frankrike och Burgund, hvilken vi nu vilja försöka bilägga, ty jag vill dricka er till i Burgunder, och ni, herr grefve, skall svara mig i Champagne. Olivier, gif mig en bägare Auxerre-vin», och han gnolade i detsamma muntert på en då allmänt känd visa —
»Auxerre est le boisson des Ros.»
»Herr grefve, den ädle hertigens af Burgund, vår kärälskelige kusins skål. Olivier, fyll den der guldbägaren
- ↑ Så länge Ludvig, under faderns lifstid, vistades i Burgund, bodde han mest på Genappes.
