Den här sidan har korrekturlästs
216
Främlingen nickade jakande.
»Och i hvilken afsigt?»
»Att ledsaga er till lütticharns palats.»
»Biskopens?»
Ziguenaren nickade åter.
»Hvad tecken kan du gifva för att bevisa, att du är rätte mannen?»
»Endast ett gammalt rim», svarade ziguenaren:
»Pagen slog vildsvinet ihjel,
Men pären njöt hedern likväl.»
»Ett pålitligt tecken», sade Quentin. »Rid framför så länge, min vän — jag skall strax tala vidare med dig.» Derefter red han tillbaka till damerna, sägande: »jag är förvissad, att mannen är den vägvisare, som vi väntat, ty han har gifvit mig en lösen, som jag har anledning tro endast vara känd af konungen och mig. Men jag skall tala vidare vid honom och söka komma under fund med, huruvida man kan förlita sig på honom.
