denna menniska en vedervilja som motsvarade den fräckhet, hvarmed ziguenaren tillstått sin nedrighet, och kunde omöjligen förmå sig att tro, att någonting, hvari han haft sin hand, kunde taga ett lyckligt och ärofullt slut.
Dessa vexlande tankar sväfvade som tunga moln öfver Quentins själ och omtöcknade och fördunklade det sköna landskap hans fantasi målat, så att ingen sömn den natten kom öfver hans ögon. Vid ottesången — ja, redan en timme förut — var han i slottsträdgården, der ingen numera hindrade honom att inträda eller uppehålla sig, och bar på mössan en blå och hvit plym, sådan han i hast kunnat anskaffa den. Nära två timmar förflöto, innan man tycktes gifva akt på hans dervaro. Slutligen hördes tonerna af en luta, gallerfönstret öppnades midt öfver den lilla porten, hvarigenom Marthon insläpt Hayraddin, och Isabella visade sig der i jungfrulig skönhet, hälsade på honom, till hälften vänligt, till hälften skygt, rodnade starkt vid den djupa och betydelsefulla bugning, hvarmed han besvarade hennes helsning, tillslöt fönstret och försvann.
Biljettens äkthet var nu bevisad. Det återstod endast att veta, hvad som skulle följa, och derom hade den vackra brefskrifverskan ej nämnt ett ord. Emellertid hotade ingen omedelbar fara. Grefvinnan befann sig i ett befästadt slott och under beskydd af en furste, som på samma gång ingaf aktning genom sin verldsliga, och vördnad genom sin andliga makt. Det fans ingen omedelbar anledning för den jublande ungersvennen att ingripa i denna sak, och det var tillräckligt, om han höll sig beredd att genast verkställa hennes befallningar. Men ödet hade beslutat att kalla honom till handling, förr än han sjelf anade.
Det var fjerde aftonen efter hans ankomst till Schonwaldt. Quentin hade ombestyrt, att följande morgonen till Ludvigs hof afsända den andra af de två män, som åtföljt honom på resan, med bref till hans onkel och lord Crawford, hvari han uppsade sin tjenst hos konungen af Frankrike, ett steg hvartill han både av hederns och klokhetens synpunkt ansåg sig ega fullgiltig anledning genom det förräderi, hvarför han genom Hayraddins enskilda instruktioner blifvit blottstäld. Han hade lagt sig, med fantasien uppfyld af alla de rosenfärgade bilder, som leka
