domliga uttal, inträdde i rummet. Han höll i handen en flaska, hvari han doppade en svafvelsticka, och åstadkom derigenom en flammande låga, hvarvid han påtände en lampa, som han framtog ur barmen.
»Ert ödes horoskop beror nu på det beslut ni inom nästa minut fattar», sade han med eftertryck och utan att helsa.
»Skurk!» svarade Quentin, »förräderiet omger oss, och der förräderi fins, der måste du ha din hand med i spelet.»
»Ni är galen», svarade Maugrabin. »Jag har ännu aldrig förrådt någon utan att förtjena derpå, och hvarför skulle jag förråda er, af hvars räddning jag kan hafva större fördel än af er undergång. Om det är er möjligt, så hör en minut ett förnuftigt ord, innan det ljuder i ert öra med förderfvets dödstoner. Lütticharne äro i uppror; Wilhelm de la Marck med sitt anhang anför dem. Funnes det utvägar till motstånd, skulle deras antal och hans raseri öfverväldiga dem; men det fins så godt som inga. Om ni vill rädda grefvinnan och era förhoppningar, så följ mig i hennes namn, som sände er en diamant, hvarpå voro graverade tre leoparder!»
»Visa mig vägen», sade Quentin häftigt. »För det namnet trotsar jag hvarje fara!»
»Som jag kommer att sköta saken», sade ziguenaren, »så fins det ingen fara, om ni blott kan afhålla er hand från en strid, som inte angår er; ty rätt betänkt, hvad gör det väl er, om biskopen, som de kalla honom, slagtar sin hjord eller hjorden slagtar herden? Ha! ha! ha! följ mig, men med försigtighet och tålamod; kufva ert eget mod och lita på min klokhet, och min tacksamhets-skuld är betald och ni har en grefvinna till gemål. Följ mig.»
»Jag följer», sade Quentin, dragande sitt svärd: »men i samma ögonblick jag varseblir det ringaste spår till förräderi, så är ditt hufvud skildt tre alnar från din kropp.»
Som ziguenaren såg, att Quentin nu var fullt beväpnad och i ordning, skyndade han, utan att svara, nedför trappan och vek skyndsamt af genom flere sidogångar, tills de hunno den lilla trädgården. Knapt ett ljus syntes, knapt ett ljud hördes på den sidan, men så snart de kommit ut på den öppna platsen, ljöd larmet tio gånger
