TJUGOANDRA KAPITLET.
Orgien.
Cade. Hvar är Dick, slagtaren i Ashford?
Dick. Här.
Cade. De föllo för dig liksom får och oxar, och du betedde dig, som om du varit i ditt eget slagtarhus.
Shakespeare.
an kan knapt tänka sig en ohyggligare
förändring än den som egt rum i Schonwaldts
slottssal, sedan Quentin senast deltagit i
middagsmåltiden derstädes; det var i sanning en tafla,
som i de rysligaste drag framstälde ytterligheten af det
elände krig medför — särdeles kriget sådant det fördes
af dessa de obarmhertigaste bland alla dess handtlangare,
ett barbariskt tidehvarfs legoknektar — män, som genom
vana och sitt yrke blifvit förtrogna med allt hvad
krigsväsendet hade grymt och blodigt, medan de voro lika
blottade på fosterlandskärlek som på minsta spår till
ridderlig anda.
I stället för den omsorgsfullt anordnade, sediga och något högtidliga måltid, vid hvilken några få timmar förut verldsliga och andliga tjenstemän suttit om hvarandra i samma rum, der ett oskyldigt skämt endast kunde yttras i en hviskning och der, äfven midt bland öfverflödet på vin och läckerheter, en anständighet rådde, som nästan gränsade till skrymteri, företedde denna sal nu ett sådant upträde af vild och larmande utsväfvning, att sjelfva satan, om han presiderat vid festen, knapt skulle kunnat ställa till det bättre.
Vid öfra ändan af bordet, på biskopens tronstol, hvil-
