Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XXXI

erbjuda en främling en gästfrihet, som tyckes göra honom ett nöje. Tro mig, det är ej helt och hållet af stolthet, som vi stackars gengångare lefva så indraget, utan att se någon hos oss. Visst är det sant, att alltför många af oss vandra omkring i sina förfäders salar mera lika vålnader af de forna egarne än lefvande varelser, som blifvit återinsatta i sina rättigheter; men det är mer för er skull än för att skona våra egna känslor, som vi ej söka våra utländska gästers umgänge. Vi hafva fått i vårt hufvud, att era rika landsmän äro synnerligen svaga för faste och grand chère samt alla lifvets beqvämligheter och njutningar; men de tillgångar, hvilka man lemmnat oss i behåll, äro i de flesta fall så inskränkta, att vi måste afstå från tanken på all dylik kostsam ståt. Ingen bjuder gerna på det bästa han har, om han har skäl att tro, att detta ej gör något nöje, och som många af er utgifva sina resor på trycket, så skulle herr markisen sannolikt finna sig föga smickrad af att se den stackars middag, han varit i stånd att erbjuda någon engelsk lord, för evigt skyldra i en bok».

Jag afbröt här markisen med den försäkran, att, om jag någonsin skulle önska den gästfrihet, jag hos honom åtnjutit, offentliggjord, så vore det endast för att föreviga minnet af den bästa middag, jag i mitt lif någonsin ätit. Han besvarade detta med en ny bugning och förmodade, »att jag antingen afveke mycket från nationalsmaken, eller också måtte hvad han hört derom varit mycket öfverdrifvet. Han var mig särdeles förbunden för det jag lärt honom uppskatta värdet på de besittningar, som ännu återstodo honom. »Vid Hautlieu», sade han, »liksom annorstädes, har det nyttiga öfverlefvat det praktfulla. Grottor, statyer, drifhus, torn och tempel hafva nedfallit i gruset, men vingården, köks- och frukt-trädgården finnas ännu i behåll, och han var förtjust att finna, att deras förenade alster kunnat åstadkomma en måltid, som äfven en britt gillat. »Jag hoppas derför», fortfor han, »att ni vill öfvertyga mig om riktigheten af era komplimenter genom att, så ofta er tid ej är upptagen af bättre nöjen, begagna er af slottet Hautlieus gästfrihet under ert vistande här i trakten».

Jag lofvade genast att begagna mig af en bjudning,