382
»Fram med dem bara, om de också voro från sjelfva helvetet!» sade hertigen; »men jag kan gissa dem på förhand — lütticharne hafva åter gjort uppror.»
»Ja, ers höghet», svarade Crèvecœur med djupt allvar.
»Ja, der ser ni», återtog hertigen, »huru jag genast gissade till, hvad ni var så rädd att meddela mig — de stormgalna borgarne äro åter under vapen. Detta kunde aldrig falla sig lägligare, ty nu kunna vi inhemta vår egen suveräns råd», tillade han, bugande sig för Ludvig med blickar, hvari ett bittert, ehuru undertryckt hat stodo att läsa, »huru man skall behandla dylika upprorsstiftare. Har ni flere nyheter i er påse, så ut med dem, och stå sedan sjelf till ansvar, för det ni ej tågat till biskopens bistånd.»
»Nådig herre, de nyheter jag ytterligare medför, äro tunga för mig att berätta och komma att blifva bedröfliga för er att höra. Hvarken min eller någon lefvande riddares hjelp hade kunnat vara den förträfflige prelaten till något gagn. Wilhelm de la Marck i förening med de upproriske lütticharne har med storm intagit hans slott Schonwaldt och mördat honom i hans egen sal.»
»Mördat honom!» upprepade hertigen i en dof ton, som hördes från ena ändan af salen till den andra; »du har blifvit bedragen af något falskt rykte, Crèvecœur — det är omöjligt!»
»Ack, nådig herre!» sade grefven; »jag har det från ett ögonvittne, — en bågskytt vid konungens af Frankrike skotska lifvakt, som var inne i salen, då mordet begicks på Wilhelm de la Marcks befallning.»
»Och som otvifvelaktigt var behjelplig vid det skändliga dådet!» utropade hertigen, rusande upp och stampade så ursinnigt med foten, att den pall, som stod framför honom, sönderkrossades: »Stäng till dörrarne till denna sal — bevaka fönstren — låt ingen främmande röra sig ur fläcken vid ögonblickligt lifsstraff! Mina kammarherar, dragen era svärd.» Derefter vände han sig mot Ludvig och förde handen långsamt och betänksamt till sitt svärdfäste, medan konungen, utan att visa någon fruktan eller antaga någon försvarsställning, sade:
»Dessa nyheter hafva rubbat ert förstånd, kära kusin.»
