af fäktande, flyende och förföljande, som vältade sig mot stadsmurarne och slutligen inströmmade i den stora, oförsvarade bresch, hvarigenom lütticharne gjort sitt utfall.
Quentin gjorde öfvermenskliga ansträngningar för att upphinna det särskildta föremålet för sin förföljelse, som ännu var i sigte och, tappert understödd af en vald trupp lansknektar, sökte förnya striden med röst och exempel, och Balafré jemte några af hans kamrater följde tätt efter honom, högeligen förundrade öfver denna utomordentliga tapperhet hos en så ung krigare. Det lyckades de la Marck — ty det var han — att på sjelfva kanten af breschen för ett ögonblick hejda de flyende och tillbakadrifva några af de främsta förföljarne. Han höll i handen en jernklubba, för hvilken allt tycktes falla, och var så öfverhöljd af blod, att det nästan var omöjligt att på hans sköld urskilja det vapen, som så förtörnat Dunois.
Nu var det ej svårt för Quentin att komma i handgemäng med honom, tv den fördelaktiga ställning, han
