— 105 —
Hon tog nu sina mått och steg derefter. Hon uppsade sin förra rit-lärare och antog en af de skickligare, och Henrika kom att dela hennes lektioner. En innerlig, förtrolig vänskap uppstod inom kort tid mellan de båda unga flickorna. Det var ej allenast undfången tjenst och skyldig tacksamhet, som förenade dem; derutom sträckte sig sympathiens oemotståndliga band. Sympathi alstrar vänskap, harmoni kärlek.
Denna vänskap blef för Ida af högsta värde och utgjorde snart, så att säga, hennes lifs lif. Det gifves en period i vår lefnad, då vänskapen förmår allt detta. Det nya lif uti hvilket Ida, med ankomsten till hufvudstaden inträdt, hade, med sina brokiga företeelser och löjliga förhållanden uppväckt många nya tankar och begrepp hos henne, och stundom ledt henne in på betraktelser öfver sig sjelf, sitt öde och verlden. Vi hafva sett att hon någon gång anförtrott dessa åt sin dagbok; men hvilken, i synnerhet adertonårig flicka, låter ej gerna pennan torka och bläcket möglas, då hon finner ett hjerta, som upptager och gömmer de ord hennes själ lägger deri? Ida åtminstone gjorde så, och hon närmade sig Henrika så mycket mer uteslutande, som Louises tillgifvenhet för Ida allt mer och mer försvagades allt som hennes ömmare känslor åter koncentrerades för Stjernsporre. Orsaken hörtill förekommer i
