— 113 —
på sina vingar, och då skall hon, med sitt ödes tömmar i sin hand kunna styra till frihetens land.”
— ”Och hvar hinner qvinnan dess gränsor?”
Idas tankar genomforo i en hast alla hennes fantasiers regioner, utan att hon påträffade demarcationslinien. Presidenten smålog åt hennes lilla bryderi och sade: ”Min vackra pupill tänker väl ej med cigarren i mun proclamera qvinnans emancipation och rättighet att sjelf förvalta sin egendom.”
— ”Fy, jag tål intet cigarrök och får ondt i hufvudet blott jag tänker på affärer! ”Men.”…
— ”Inga men mera! De skämma med sin mening af beräkning den oberäknade älskvärdheten.”
Flera dagar förbigingo utan att Henrika syntes hos Ida. Denna sednares födelsedag nalkades. Presidenten föreslog sin hustru att bjuda ett högst ringa antal af Idas närmaste bekanta, bland hvilka Henrika kunde synas, hvilket han var säker skulle göra henne nöje.
Gladt öfverraskades hon att se sin vän bland de bjudnas antal, och bland de presenter dagen medförde blef en "liten målning af hennes hand den mest välkomna och dyrbara. Den beskådades med nöje af alla, och Presidenten sjelf uttalade sitt bifall deröfver och ställde ett par förbindliga ord directe till Henrika öfver ”den vackra talang” bon öfvade. Ida var lycklig och stolt på sin väns räkning. ”O, så mycken godhet!” sade hon, till
