— 128 —
att jag ej kan förstå honom; ej se, ej tänka på samma sätt som han. Hvad skulle väl jag bli för honom?”
— ”En älskvärd hustru. Ni irrar er, om ni tror att mannen för att vara lycklig i äktenskapet just behöfver vara förstådd; är han älskad, är det nog. Det är ingalunda qvinnans utmärktare förståndsgåfvor, det är hjertats, som göra hans lycka.”
— ”Men nu är det så att jag ej kan älska, ej en gång beundra den jag ej kan begripa. Låt derför allt vara som det är, så är det dock bäst!”
Presidenten såg misslynt ut; ja, han såg, hvad han sällan gjorde, litet förargad ut, som om han ungefär tänkt; ”när de fruntimren komma med sina idéer, blir allt besatt.”
Det intresse Bernfels genom sin personlighet måste uppväcka, gjorde att han ej lätt kunde glömmas, äfven då han ej kunde älskas; och ehuru Ida för ingen del skulle velat förändra något i sitt beslut, återkallade hon honom ofta och stundom med rörelse i sitt minne.
När Henrika efter några dagars frånvaro besökte Ida, träffade hon henne tankfull med hufvudet lutadt i handen; några, på den gröna soffdynan, mot hvilken hon stödde armen, i solskenet glimmande tårar — hvilka af ett par nyvaknade flugor, som drucko deraf, kanske ansågos för källor i en vas — vittnade att tankarne varit af de
