— 143 —
13 KAPITLET.
Wer wäre Thor genug, mit deiner Macht zu streiten
Und dein Erbieten feindlich zu verschmähn?
Nur musste, was durch uns geschehn
Das Glück zum guten Ende leiten.
Schiller.
Efter Mariannes död flyttade Ida åter tillbaka till Elffors. Stora verldens nöjen saknade hon icke; sällskapet af Henrika, som tillbringade större delen af året hos henne, lugnet, friheten och förädlande sysselsättningar ersatte henne dessa.
Mellan förra kapitlet och detta har tidens rastlösa hjul redan gjort ett omhvarf på sin evighets axel och derunder spillt ut de 365 dagar, hvaraf vi sammansätta ett år, och af hvilka en och hvar utdelar någon vinst, nit eller förlust, åt menniskorna; det har till ock med på andra omhvarfvet hunnit så långt, att det börjat strö dagar fulla af solljus, väppling, rosor och lefnadslust öfver jorden. Naturen exponerade nu sina herrliga alster
