— 9 —
någonsin skild derifrån utan att längtande minnas dess ljumma luft, dess klara himmel?
Då tvenne personer äro nödsakade att, i det nära granskap, till hvilket en vagns trånga utrymme tvingar, tillbringa en hel dag tillsamman, och detta i en årstid då naturen ej ger några behagliga intryck, någon angenäm förströelse , blifva, till förkortande af tidens längd, conversationens hjelpkällor af högsta nöden, och då komma deras ämnens rikhaltighet att pröfvas. Då våra resande en stund sutit tysta i hvartdera hörnet af vagnen, började Presidenten något af dessa ämnen, som vanligen intressera unga flickor och sätta dem i språksamhet, nemligen baler, moder, bodarnas lyxartiklar m. m.; men dessa för salonglifvet så outtömliga materialier til en, ofta qvick och lekande conversation, som skickligt döljer bristen af bättre ämnen och skyler djupet af mången inre tomhet, liksom snön markens håligheter — voro främmande ämnen för Ida, som, genom det enkla landtliga lefnadssätt hon hittills fört, ägde föga sinne, eller kanske rättare, föga bekantskap med deras vigt och värde. Hennes svar blefvo af det fåordiga slaget, som vanligen verkar på den talande som sourdinen på en sträng; men den verldsvana, som Selmén ägde, den öfverlägsenhet, som den bildade manner, den utmärkte samhällsmedlemmen, den med fadersväldet utrustade förmyndaren skulle känna öfver den unga, oerfarna flickan, hans
