— 18 —
emot ingen invändning , och om jag ej nöjaktigt kan besvara denna anmärkning, vill jag åtminstone göra det sanningsenligt. Men, gode läsare, eller troligare läsarinna, tillåt mig fråga: hvilket förhållande tänker du dig väl mellan kusinerna? Förlofning. — Ack, Fru Selmén gjorde klokt som sade — intet!
Då Louise i sin första barndom förlorat sina föräldrar, hvilka ej efterlemnat någon förmögenhet, blef hon upptagen såsom eget barn af Cancellirådet Brings, som voro barnlösa. Cancellirådinnan, en syster till Louises mor, älskade barn, och Louise blef henne mycket kär. Till nöje och sällskap åt sin lilla gunstling bjöd hon, nästan alla aftnar, sin andra systers barn, de små Stjernsporrarne. Sebastian, den muntre, vackre gossen, roade henne med sina tusende upptåg och kom derigenom högt i hennes bevågenhet. Med stort välbehag såg den goda Cancellirådinnan, hur han vid de små tvister, som så ofta förekomma mellan barn, alltid gick öfver på Louises sida, emot Systern. Och om detta än så påtagligt var med afsigt att reta den sednare eller låta henne umgälla det företräde hon hemma njöt, så förbisåg dock mostern motivet eller förvandlede det till en grund för framtida planer. Hoppet är lifvets genius. Den följer oss med leende anlete från vaggan till grafven och öfver denna. Allt hvarpå dess strålande blickar falla, får fägring och glans;
