— 19 —
och då vi ej mera kunna upphämta dem på vår egen lefnadsteckning, göra vi det ännu på våra vänners och älsklingars , och locka såmedelst ljus äfven öfver dagar och förhållanden, dem vi aldrig på annat sätt få skåda.
Cancellirådinnan gynnade på allt vis, hvad hon kallade Sebastians inclination för Louise, kallade dem fästman och fästmö, uppmanade Louise att gömma godbitarne af det namnam hon fick åt Sebastian, låtande henne förstå, att hon en dag borde dela allt med honom; tillhviskade den sednare vid jularnes analkande, hvad Louise helst önskade sig till julklapp, och gjorde henne efteråt uppmärksam på sin kusins förunderliga fintlighet att utgissa hennes smak och önskningar och gjorde deraf gynnande slutsattser för deras öfverensstämmelse i framtiden. Ofta slöt hon gossen och flickan i sina armar och tackade Gud och vår nådige, upplyste konung att förbudet mot kusiners giftermål kan eftergifvas.
Då Sebastian uppehöll sig vid akademien öfvertalade den goda mostern gång efter annan sin man att afhjelpa den penningeförlägenhet han ofta iråkade, samt skicka honom små summor till sådana utgifter, hvilka hans föräldrars vilkor och grundsatser ej medgåfvo att bestrida; dervid försummade hon dock aldrig att låta sina planer påskina, i det hon skämtande försäkrade honom, att det endast var för en ”svärson”, hvilken hon dock
