— 29 —
fysionomi; deremot hade hon knappast intagit sin plats efter dansen, förrän hon såg sin förmyndare i sällskap med den äldre personen, som deltagit i det nyss anförda samtalet, närma sig henne och presentera Kammarherre Ridderhamn.
Den olycklige! Ida var redan engagerad för flera françaiser, än som sannolikt kunde medhinnas på en bal. Det återstod honom endast att mellan dansarne tränga sig till henne, och han visste begagna tillfället så behändigt, att Ida omöjligen kunnat lemna balen okunnig derom, att Ridderhamn hade händer, så små, hvita och fina, med naglar så efter modets lag snipskurna, att de skulle kunnat pryda hvilket fruntimmer som hälst — samt en svåger — Excellensen X
Då Ida morgonen efter denna bal infann sig i kabinettet vid kaffebordet var ännu ingen inkommen. Då hon en stund väntat hörde hon Fru Selmén öppna dörren från sängkammaren, under det hon skrattande talade inåt rummet. ”Det är en guddomlig, idé, min söta Severin! Så qvick så rolig, den förtjenar att höras af Ida sjelf. Ingen ting kan vara ypperligare! Se här är hon sjelf!” utropade hon i det hon blef Ida varse: ”hon skall säkert gilla den lika mycket som jag.”
”Men, min lillla Marianne, du finner väl… hördes Selméns röst innifrån, så allvarlig som ville den tillbakahålla utbrottet af hans hustrus muntra löje, men hänförd deraf, utbrast hon i det
