— 36 —
gjorde deras bädd, upphöjde deras färg och aptitliga! anblick. Stjernsporre kunde ej vända sina ögon från dem, det vattnades honom i munnen, han bröt en och sög med synbar njutning dess saft. ”Nu äro förträffliga drufvor inkomna. Er emplette i morse Herr Kammarherre var ej indifferent.”
— ”Hvaba, hvad menar H:r Kammarjunkaren.”
— ”Jo, jag har haft den äran, se er förut i dag, fast ni ej blef mig varse; ni var så inbegripen i er commerce och rabatterade så obarmhertigt med den stackars bodmamsellen.”
— Parole d'honneur, Herr Kammarjunkare — — — Det måste vara ett misstag. — Jag har icke varit i någon fruktbod.”
— ”Jo min själ, och par distraction kunde det icke vara, dertill var ni alltför mycket inne i det merkantila värfvet, ha, ha, ha. När ni så duktigt prutar som köpare, hur högt skulle ni ej sätta pris som säljare? ha, ha. Ni hade blifvit ett handelsgenie, ha, ha, ha.
— ”Ni chicanerar mig, ni glömmer hvad jag är,” sade Ridderhamn förtretad.
— Alldeles intet, om slumpen låtit er födas i Genua i 15:de seklet hade ni kunnat blifva en stor man.
Ridderhamn började se blidkad ut, och sträckte opp sig.
