— 49 —
förnöjelse att de måtte vara dugliga nog, emedan hennes granne så ofta påkallade dem.
För att återigen göra läsaren bekant med Bernfels's tankar om sin — hvarföre icke sina grannar? — ty han hade naturligtvis en på hvardera sidan , så torde vi få tillåta oss att anföra ett litet utdrag ur ett bref till en hans vän.
Du förebrår mig försumlighet i afseende på underrättelser om stora verldens nöjen. Du säger dig derigenom, i din enformiga landtlefnad, ha väntat dig någon angenäm förströelse. Du väntar dig en större verkan af skuggan än sjelfva kroppen förmår åstadkomma. Du vet jag hatar dessa så kallade nöjen; derföre söker jag under denna tid, då vigtiga angelägenheter uppehålla mig här, ej allenast att undvika alla nya bekantskaper , utan till och med en stor del af de gamla för att såmedelst undkomma denna rad af soupéer, dinéer, m. m. hvartill visitkort äro inträdeskort. De offentliga nöjena äro de enda jag sökt. Hvad jag dock af de förra sednast uthärdat må till reparerande af min öfverklagade försumlighet anföras. Jag var i dag på middag hos Tr... Middag, hvad mer? alla middagar äro ju lika? Ett öfverflöd, en förfining i mat och dryck, som gör värdinnan ära, gastronomen njutning och den måttlige — plåga. Den enda förfriskning denne sednare
