— 55 —
ej förminskas af storheten af det mål hon fattat. Det må vinnas eller ej; det var dock en ren, en kärleksfull idé, som fyllde hennes hjerta; något högre har ej hon att hinna.”
— ”På min heder, ett rätt grundligt försvar” sade Ridderhamn, under det han betraktande sina händer jemkade manchetterna.
— ”Men, min svåger, förutsätt att fruntimren komme upp i sådana der absurditeter, hur skulle det väl komma att se ut i våra salonger och våra hus sedan; hur skulle de komma att uppfylla sina pligter mot oss?”
— ”Må vi ej heller glömma våra mot dem! Deras belägenhet i lifvet, deras anlag och intellectuella förmögenheter äro af så olika beskaffenhet, att vi böra medgifva deras verkningsförmåga någon utvidgning ur den trängre husliga kretsen; dock med bibehållande af de gränsor naturen föreskrifvit, i det hon gjorde qvinnans sinne mildt och hennes hjerta älskande.”
Nu sprungo dörrarne till ett yttre förmak upp och Hans Excellens X. anmäldes. Presidenten påsatte sitt förra leende och sin hela salongshållning. ”Vi böra vara damerna rätt förbundna, att de vilja afskaffa andra bojor än de ljufva frivilliga,” tillade han skämtande i det han aflägsnade sig för att gå Hans Excellens till möte.
Denne var nådig och leende, tog efter en stunds förlopp sin plats i damernas krets och tyck-
