— 79 —
8 KAPITLET.
Huru lycklig likväl mannen är!
Han hör från början till de fria,
Och ryktets tjusning ärans glans
Och jord och himmel äro hans.
Tegnér.
Det dröjde ej länge innan Ida, under förevändning att behöfva hennes biträde, lät bedja Henrika Ström komma till sig. Hon gaf henne tillfälle att utföra en och annan teckning och, ej litande på sitt eget omdöme, framlade hon en dag några af Henrikas teckningar för sin ritmästare såsom sina egna. ”Det är ej möjligt,” sade denne vid första ögonkastet derpå, ”att detta är af er.”
”Jag har visserligen slarfvat litet, emedan jag har haft något bråttom,” sade Ida skälmskt.
— ”Åh, nej, det är icke möjligt, det är icke er hand, det ser jag tydligt.”
— Än om jag säger er, att de äro af en alldeles oöfvad hand, hvad skulle ni då tycka?
