— 82 —
kom han att tillbringa år efter år hemma under väntan att hans fysiska krafter skulle stärkas och någon god plats yppa sig för honom. Han hade härunder mycken frihet och godt tillfälle att sysselsätta sig med hvad han behagade. Ritning blef snart hans uteslutande sysselsättning. Kanske var det hans föredöme, som först väckte de anlag derföre, som naturen äfven tilldelat mig. Jag älskade min bror och inga lekar voro mig kärare än dem jag med honom kunde dela. Knappast såg jag honom taga blyertspennan i hand, förr än jag gjorde detsamma. Först aftecknade vi de bilderstycken vi kommo åt i en gammal biblisk historia. Dess läsning gaf oss snart ämnen till nya kompositioner, som vi tillsammans företogo. Herrman utförde menniskofigurerna, naturscenerna, blixten, det svallande hafvet m. m. Jag tecknade englarne i skyn, på stegen och på jorden. För barnets själ äro de himmelska vännerna inga främlingar, och själen vill gerna utarbeta sig i någon form. En dag då vi tecknat Adam och Eva drifne ur paradiset, och dess ingång bevakad af engelen med svärdet, föreföllo mig de svarta konturstrecken alltför vanliga och dumma på det hvita papperet. Våra stamföräldrars, ja sjelfva den hämnande engelens ansigte hade ju samma färg som himmelen, hvarifrån de dock alla kommit; och denna åter samma färg som jorden, på hvilken de föreställdes. Himmelen borde dock vara blå och
