— 83 —
jorden grön (tvenne slägt-färger), och menniskor och englar ha röda kinder. En obeskriflig håg fattade mig att få göra dessa distinctioner, och meddelade sig snart till Herrman. Några gamla färgbitar och en pensel, som tillhört vår far uppletades från ett bortglömdt gömställe. Nu färglade Herrman taflan med undantag af engeln, hvilken jag förbehållit mig. Men bland färgerna fanns ingen, som kunde gifva rosor åt kinderna och detta var nödvändigt. Jag pressade saften ur ett törnrosblad, ack! den var — grå. Nu föll mig en lycklig tanke in. I det allerinnersta hörnet af öfversta hyllan i ett högt skåp brukade min mor på en liten flaska förvara berberis saft, med hvilken hon om julen plägade måla våra glacerade tårtor. Nu tänkte jag att denna saft ej skulle göra mindre god effect på englakinderna än på tårtorna; att komma åt den blef således min högsta önskans mål. Min mor var väl ej hemma, men hon hade anförtrott mig sina nycklar och jag kände väl den bland dem, som hörde till skåpet; min mor skulle visserligen icke hafva nekat att uppfylla min önskan om hon varit tillstädes, derföre fann jag ej företaget farligt på egen hand. Skåpet var stort och när dess dörrar voro uppslagne utestängde de nästan all dagern i det lilla rummet från dess enda fönster. Derföre var det nödvändigt, när de måste upplåtas, att genom förstugudörrens öppnande skingra skymningen i rummet och sjelfva
