Den här sidan har korrekturlästs
— 92 —
af den unge mannen, hvars namn jag ej känner, men hvars lycka jag afundas.”
— ”Hans namn är Bernfels.”
— ”Löjtnant Bernfels?”
— Kanske har ni sett honom, och om så är säkert ej glömt honom. Jag var blott tio år då jag såg honom, men alldrig glömmer jag de markerade men ädla och vackra anletsdragen. Han var då nästan endast yngling, knappast tjugo år men stoltheten i hans hållning och det bestämda i hans tal, ingåfvo en respect som endast en mer framskriden ålder plägar uppväcka.
”Den stolte Bernfels, detta är honom likt; systern bevärdigade han ingen uppmärksam blick,” tänkte Ida vid sig sjelf.
