21
hans å mor hans hett å hvalls han hadd lärt sä spel.
»Hva di hetter dä vet di på are sia tjärna å sjôl bor ja där räfven går,» sa'n. »Spel mett ha ja lärt mä tå gamle Skrömt i Blåbärsåsen, så nu vet I dä,» töckt'en å såg fali unnli ut. Dä va mang sôm trodd att Nils int va så stôlli, sôm'en gjord sä å att'en talt tocke jål bar på môn.
Fröknan di fliss å flin å titt på hôrann å patron han sa: »d'ä gôdt ômgäng du har Nils,» sa'n.
»Ja d'ä dä,» töckt Nils han — »d'ä ill herrskap hel kånkarången,» sa'n.
»Ja skull vill mål' åtå'n i färg,» sa den en frökna — »han å bra te modell,» sa'o.
»Håja, men da behöfd'en alt kamm sä litt bätter,» sa patron.
»Nä, just tocken skulle han vara,» sa frökna, »men spel nu, Nils,» sa'o — »dä vackersta du kan,» töckt'o.
Da tog Nils fram piglocken å bynt å trampolér mä fôttran å drillér på spelvarke mä lange finulie låter änn sôm når klockern speler
