35
dä fäll var — mäsé — e hallmil å en åttendel äll så, men ifall att'en räcktner frå såga, så —»
»Hva hetter ställe, där kärnga bor,» röt Hallidajen te.
»Hulte i Västre Klaknäs,» spelt dä ôpp i mä mä en enda gang, för når en ä rädd, ä dä ännsôm att dä taler ur en, hocke en vell äll int.
»Hämt mä klocka fem i afton mä karjol,» sa Hallidajen.
Men dä va just int meninga, att vi skull ha Hallidajen ända hem å ja hadd tänkt att'en bar skull ornér saker te'a, satt ja stog fäll kvar å febbla å klådd mä i nacken. Da peckt'en bar på dôra å såg på mä å jaggu va dä sôm e usynli hann hadd tag å vändt mä å hatt ut mä.
»Nästaman,» röt Hallidajen te.
Int för att ja hadd nôn karjol å dä kan en fäll int begär häller tå en fatti stater, men ättersôm att ja hörd unner bruke, så feck ja allt bå häst å åkdon tå stalldrängen ôpp ve harrgårn.
Mällerti ble dä fäll litt öfver fem, når ja helt mä karjol utaför doktarns — en åtte ti minuter, dä va fäll int så falitt.
