På slaget ett!
Hon välvde dessa tankar i sitt sinne, medan hon satt och lyssnade till kabinettsministern, som utan tvivel tyckte, att lady Blakeney i sällsynt grad behärskade konsten att höra på. Plötsligt såg hon Chauvelins rävliknande ansikte titta in under ett av dörrdraperierna.
— Lord Fancourt, sade hon till ministern, vill ni göra mig en tjänst?
— Jag står helt och hållet till ers nåds förfogande, svarade han artigt.
— Vill ni gå och se efter, om min man ännu sitter kvar inne vid spelbordet? Och om han gör det, vill ni då säga honom, att jag är mycket trött och gärna skulle vilja komma hem snart.
En vacker kvinnas befallning måste åtlydas, till och med av kabinettsministrar. Lord Fancourt steg genast upp för att gå, men sade dock:
— Jag tycker inte om att lämna ers nåd ensam.
— Vad gör det? Här sitter jag ju så tryggt och — som jag tror — ostörd. Men jag känner mig verkligen riktigt förbi... Ni kanske vet, att sir Percy ämnar köra oss med hästar och vagn till Richmond. Det är en dryg väg, och om vi inte snart bege oss åstad, komma vi inte hem före dagningen.
Lord Fancourt fann sig föranlåten att gå.
I samma ögonblick som han försvann, gled Chauvelin in i rummet och ställde sig lugn och outgrundlig vid hennes sida.
— Ni har väl någonting att meddela mig? sade han.
Det var som om i ett nu en iskall kappa höljts omkring Marguerites axlar; ehuru hennes kinder glödde som i feber, isade kylan henne in i märg och ben. Ack, Armand, skall du någonsin få kännedom om den förfärliga uppoffring av stolthet och kvinnlig värdighet, som en hängiven syster gör för din skull?...
— Ingenting av vikt, sade hon, med blicken stelt riktad framför sig, men en ledtråd torde det måhända kunna bli. Jag lyckades — sättet gör detsamma — ertappa sir Andrew Ffoulkes, just som han höll på med att inne i detta rum bränna upp ett litet papper, en biljett, vid en av ljuslågorna. Papperet höll jag sedan mellan mina fingrar i två minuter, och blicken hann jag fästa på det i tio sekunder.
109
