Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den hemlighetsfulla ringen.

mindre fruktade hon för Chauvelin och hans listiga intriger. Han hade misslyckats i att uppdaga, vem Röda nejlikan var, därpå kände hon sig säker. Både lord Fancourt och Chauvelin själv hade för­säkrat henne, att på slaget ett fanns ingen annan inne i matsalen än fransmannen och Percy.

Ja, Percy, honom kunde hon också ha frågat, om hon bara tänkt därpå... Huru som helst, hon hyste ingen fruktan för att den tappre, okände hjälten skulle låta narra sig i Chauvelins försåt. Hans död skulle åtminstone ej komma att ligga för hennes tröskel.

Naturligtvis var ännu ej all fara över för Armand, men Percy hade givit sitt ord på att han skulle räddas, och när Marguerite stod och såg honom rida sin väg, fick hon en förnimmelse av, att den mannen aldrig misslyckades i vad han företog sig. Och när Armand väl kommit åter till England, skulle hon aldrig till­åta honom att fara tillbaka till Frankrike.

Hon kände sig nu nästan lycklig till mods, och dragande gardinerna tätt tillhopa för att utestänga det skarpa solskenet, gick hon slutligen till sängs, lade huvudet mot kudden och föll snart i ett uttröttat barns fridfulla, av inga drömmar störda sömn.


XVIII.
Den hemlighetsfulla ringen.

Det var långt lidet på dagen, då Marguerite vaknade upp, stärkt av den långa sömnen. Kammarjungfrun hade varit inne med en bricka med spenvarm mjölk och nyplockad frukt, och denna enkla måltid smakade henne förträffligt.

Växlande tankar rörde sig i hennes inre, medan hon sög på de saftiga druvorna; de flesta följde den raka, högresta gestal­ten av hennes man, som hon för mer än fem timmar sedan sett galoppera sin väg.

Till svar på hennes ivriga frågor meddelade kammarjung­frun Louise, att ridknekten åter kommit hem med Sultan, sedan han skilts från sir Percy i London. Ridknekten trodde, att hans

141