Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vännen.

hon erinrade sig, med vilken hänförelse den unge mannen alltid brukade tala om sin hemlighetsfulle anförare. Han skulle helt visst göra vad han kunde för att hjälpa henne.

Utan brådska, men också utan tvekan gick hon in i huset.


XX.
Vännen.

En knapp halvtimme senare satt Marguerite, försjunken i tan­kar, inne i sin täckta vagn, som snabbt förde henne till London.

Hon hade tagit ett hjärtligt farväl av lilla Suzanne och före sin avfärd sett till, att den unga flickan tillsammans med sin kam­marjungfru anträtt återfärden hem till London i sitt eget bekväma ekipage. Hon hade sänt en kurir med ett vördnadsfullt ursäktsbrev till hans kunglig höghet, däri hon på grund av trängande enskilda angelägenheter bad, att han måtte uppskjuta sitt tillämnade, hedrande besök. Och slutligen hade hon skickat ännu en kurir i förväg för att beställa nya hästar till ombyte i Faversham.

Därefter hade hon bytt ut sin musslinsklänning mot en mörk resdräkt med kappa, hade försett sig med penningar, som hennes mans frikostighet alltid i rikt mått ställde till hennes förfogande, och hade anträtt färden.

Hon försökte ej invagga sig i några ljuva och bedrägliga illusioner; hennes bror Armands räddning stod ju i omedelbart samband med uppspårandet av Röda nejlikan. Och som Chauvelin skickat henne tillbaka Armands komprometterande brev, led det intet tvivel, att han numera hade fullt klart för sig, att Percy Blakeney var den man han sökte.

Hon hade befallt, att kusken i London skulle hålla utanför värdshuset »Kronan», och när de anlänt dit, gav hon order om att hästarna skulle rasta och fodras. Sedan beställde hon en bärstol och lät sig bäras till det hus i Pall Mall, där sir Andrew Ffoulkes bodde.

Bland alla Percys vänner, som voro medlemmar av hans hemliga sällskap, föredrog hon att vända sig just till sir Andrew.

155