Skonerten på redden.
han ej hunnit komma med. Han fanns ännu kvar på trakten, och alla vägar och stigar voro bevakade... Mycket var visserligen förlorat, men ännu ej allt...
— Tag ljuset hitin! befallde han, i det han åter trädde in i stugan.
Sergeanten tog med sig sin lilla handlykta, och de båda männen genomsökte tillsammans platsen. Chauvelin överfor med en snabb blick vad som fanns att iakttaga: fyrfatet, som stod tätt under en öppning i väggen och innehöll den sista slocknande askan efter några glödkol, ett par stolar, omkullstjälpta liksom vid en brådskande flykt, och slutligen en del fiskredskap och nät, som lågo i en vrå. Där bredvid lyste någonting vitt.
— Tag upp det där, så jag får se på det, sade Chauvelin och pekade på det vita föremålet.
Det var en hopskrynklad papperslapp, tydligen kvarglömd av flyktingarna vid deras brådska att komma bort. Sergeanten, som ännu var huvudyr och bestört efter allt vad som hänt och det ovett han fått, tog upp den och lämnade den vördnadsfullt åt Chauvelin.
— Läs det, sergeant, sade den senare kort
— Det är nästan omöjligt att få mening därav, medborgare... det är så förfärligt illa skrivet.
— Jag har befallt er läsa det, upprepade Chauvelin barskt.
Sergeanten började vid skenet av sin lykta stava sig fram på de tydligen i stor hast nedkastade få raderna:
»Jag kan ej komma ända fram till er utan att sätta era liv på spel och försvåra er räddning. När ni fått detta, vänten två minuter, smygen er därefter ut ur stugan en och en i sender, tagen tvärt av till vänster och krypen försiktigt utför klippan. Hållen er hela tiden till vänster, tills ni uppnå den första klippudden som ni se skjuter långt ut i havet — bakom den, inne i viken ligger båten, som väntar på er. Ge en kort visselsignal, så kommer den, och mina män ro er till skonerten. När ni väl äro ombord på Måsen, så skicka båten tillbaka i land och säg karlarna, att jag väntar inne i bukten, som ligger mitt emot »Grå katten» nära Calais, vilket de för övrigt redan veta. Jag skall vara där så snart som möjligt och de få vänta på mig på tryggt
232
