Ett nattligt dåd.
att göra åkningen ännu mera pikant, och Marguerite fröjdade sig på förhand åt de få timmarnas ensamhet, med den milda nattvinden fläktande kring kinderna, och tankarna svävade vida.
Hon visste av gammal erfarenhet, att sir Percy skulle komma att tala föga, om ens någonting alls. Han hade ofta skjutsat henne i denna vackra vagn timtals om natten, från plats till plats, utan alt fälla mer än två eller tre tillfälliga anmärkningar om väderleken eller vägarnas tillstånd. Han var mycket road av att vara ute och köra om nätterna, och hon hade hastigt nog fått samma smak. Medan hon satt där bredvid honom, timme efter timme, beundrande den skicklighet och den säkerhet, varmed han hanterade tömmarna, undrade hon ofta, vad som rörde sig inne i hans tröga hjärna. Han talade aldrig om det för henne, och hon hade aldrig brytt sig om att fråga.
Inne på »Fiskarens vila» gick herr Jellyband sin vanliga rond och släckte ut ljusen. Hans gäster nere i skänkrummet hade alla avlägsnat sig, men däruppe i de snygga små sovrummen hade krögaren kvar några stycken framstående gäster: grevinnan de Tournay med Suzanne och vicomten. Vidare voro ytterligare två sovrum reserverade för sir Andrew Ffoulkes och lord Antony Dewhurst, för den händelse de båda unga männen skulle behaga hedra det gamla värdshuset och stanna kvar över natten.
För ögonblicket sutto nyssnämnda unga herrar i allsköns ro och mak inne i skänkrummet framför den stora stockelden, som trots den ljumma aftonen tillåtits brinna och spraka alltjämt.
— Hör på, Jelly, äro alla människor sin väg? frågade lord Tony, då den gode krögarn ännu gick och stökade med sina stop och muggar.
— Varenda en, som ni ser, ers nåd.
— Och alla era tjänare ha gått och lagt sig?
— Allihop, utom pojken, som passar upp i krogrummet, och, tillade herr Jellyband med ett skratt, jag är övertygad, att om en liten stund snarkar han, den lymmeln.
— Vi kunna alltså språka härinne ostörda en halvtimme?
— För all del, ers nåd!... Jag låter ljusen stå kvar på byffén... och herrarnas rum äro fullt i ordning... Jag sover själv högst uppe i vindskammaren, men om ers nåd bara
69
