I operalogen.
I lord Grenvilles loge fanns det även en egendomlig, intressant personlighet, som ådrog sig allmän uppmärksamhet — en mager, kortväxt gestalt med ett listigt, ironiskt ansikte och djuptliggande ögon, klädd i fläcklöst svart, med det mörka håret fritt från varje stänk av puder. Han lyssnade uppmärksamt till musiken, men tycktes även ha ett skarpt öga för publiken.
Lord Grenville — statssekreteraren för utrikes ärenden — ägnade honom en markerad, ehuru kylig uppmärksamhet.
Här och där, spridda bland avgjort engelska skönhetstyper, frambragte några främmande ansikten en egendomlig kontrastverkan — det var de högdragna aristokratdragen hos de många franska emigranter, som, förföljda av den revolutionära rörelsen i sitt hemland, funnit en tryggad fristad i England.
På dessa anleten voro sorg och grämelse ristade i djupa drag. Särskilt damerna brydde sig föga om vare sig musiken eller den lysande teaterpubliken; deras tankar dvaldes helt säkert långt borta hos make, son eller broder, som måhända svävade i livsfara eller redan uppnåtts av sitt grymma öde.
Bland dessa utgjorde grevinnan de Tournay de Basserive, som helt nyligen anlänt från Frankrike, en särskilt frappant företeelse. Klädd i tungt, djupsvart siden, med endast en vit spetshalsduk, som skulle mildra klädselns intryck av sorgdräkt, satt hon bredvid lady Portarles, som fåfängt sökte genom kvicka infall och stundom något vågade skämt framlocka ett leende på grevinnans sorgsna läppar.
Bakom henne sutto lilla Suzanne och hennes bror vicomten, båda tysta och en smula förlägna bland så många främlingar. Suzannes ögon buro ett vemodigt uttryck; genast vid sitt inträde i den överfulla salongen hade hon ivrigt sett sig omkring, spejande betraktat varje ansikte, varje loge. Det ansikte hon önskade få se var tydligen icke där, ty hon satte sig stilla ned bakom modern, lyssnade med frånvarande min till musiken och brydde sig ej vidare om teaterpubliken.
— Ah, lord Grenville, sade lady Portarles.
Det hade ljudit en diskret knackning på logedörren, varefter statssekreterarens intelligenta och intressanta företeelse visade sig under det purpurröda sammetsförhänget.
76
