Hoppa till innehållet

Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I operalogen.

hon i samma spotska ton som hittills, och då kan ni väl låta mig njuta i fred av arians sista del. Jag försäkrar er, tillade hon, ostentativt kvävande en konstlad gäspning, hade ni inte talat om min bror...

— Jag kommer till honom nu, citoyenne. Bland papperen fanns också ett brev till sir Andrew Ffoulkes, skrivet av er bror, S:t Just.

— Än se’n då?

— Det brevet visar, inte bara att han sympatiserar med Frankrikes fiender, utan att han faktiskt är en medhjälpare, om också ännu ej en medlem av Röda nejlikans liga.

Slaget hade slutligen kommit. Marguerite hade hela tiden väntat det, men hon ville ej röja fruktan, hon var fast besluten att visa sig gäckande och obekymrad som förut. Hon önskade, när skräcken kom, vara beredd därpå — ej ett ögonblick ville hon mista besinningen eller känna sig rådlös. Hennes klara, aldrig svikande intelligens hade ju europeiskt rykte...

Hon föll ej heller till föga. Hon visste, att Chauvelin hade talat sanning; mannen var för allvarlig, för blint hängiven den missriktade sak, som han med hjärta och själ omfattade, för stolt över sina landsmän, revolutionens anstiftare, för att nedlåta sig till lumpna, ändamålslösa lögner.

Armands brev — den dåraktige, oförsiktige Armand — var i Chauvelins händer. Marguerite visste detta lika väl som om hon sett brevet med sina egna ögon, och Chauvelin skulle behålla detta brev för sina egna ändamål, ända tills det passade honom att antingen förstöra det eller använda det emot Armand. Allt detta visste hon, och ändock föll hon ej ett ögonblick ur den gäckande och klentrogna ton hon antagit.

— Vad var det jag sade? utbrast hon, talande över sin axel och seende honom rakt in i ansiktet. — Sade jag inte, att ni äm­nade regalera mig med något makalöst fantasifoster av er egen tillverkning? Jaså, Armand i förbund med denna famösa Röda nejlika!... Armand upptagen med att hjälpa dessa franska aristo­krater, som han föraktar!... I sanning, historien gör er uppfin­ningsförmåga oändlig heder!

— Låt mig få påpeka en sak, citoyenne, sade Chauvelin med

84